Riktig demokrati förutsätter att ingen allvarligt kommer i kläm för att en majoritet bestämmer över minoritet. För att garantera att inget sådant inträffar kan man ha ett system med vetorätter. Det betyder att den som har vetorätt har rätt att säga nej till ett förslag med påföljden att det då inte går att antas ens om det finns majoritet för förslaget.
Detta har provats i praktiken i Polen. Detta historiska exempel gav upphov till det som kallas Polsk Riksdag, där alla pratar och diskuterar så mycket att i praktiken inga beslut kan fattas.
Man kan tänka att detta berodde på att var och en för sig hade vetorätt, benämnes absolut veto, liberum veto, fritt veto, eller Polskt veto.
Den nya idén är att kanske det skulle kunna fungera med en lite mjukare vetorättskonstruktion, som att det skulle krävas t.ex att 10% av de röstande säger nej. Det kanske finns en optimal bråkdel, men den bestäms säkert av så många skiftande faktorer att det är bättre att hugga till med en någorlunda rimlig andel.
Kan detta ha relevans t.ex hur dagens Förenta Nationer fungerar? Där har ju vissa länder vetorätt var för sig. Vore det bättre med ett system enligt Thorbjörn's modell?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar