Den senaste veckan upplevde jag att jag slog in vidöppna dörrar då jag vid flera oberoende tillfällen förde fram tanken om samhällsstyrning av ekonomin med hjälp av (totalt) differentierad moms.
Samtycket verkar därför vara totalt, åtminstone bland folk som söker efter möjligheter att samordna samhällsutvecklingen med prognoser för klimatförändringar, globalisering, mm som kan skönjas vid den numera hastigt närmande horisonten.
Den senaste veckan har jag vid officiella framträdanden av ledande företrädare för Naturskyddsföreningen (Svante Axelsson, gen dir), Ställ om Sverige (Stephen Hinton, grundare) kunnat ställa frågan till dem om de tycker att differentierad moms vore en bra idé för samhället att styra miljöriktigt. På den frågan svarade de med eftertryck: Ja. Uppsala kommun's Björn Sigurdsson (klimatstrateg), uppfattade inte momsidén klart men anser ändå att nationella ekonomiska styrmedel är en nödvändig del av att lyckas styra undan klimathotet, alla nivåer i samhället måste bidra.
Det kan då inte uteslutas att även de andra två vid närmare eftertanke skulle vilja modifiera den skarpt formulerade åsikten. Det är ju lätt att bara svara 'ja' på något som en annan person har formulerat. Hur som helst så var det intressant att attityden var i huvudsak positiv.
Annat var det tidigare, i början på 90-talet då jag studerade ekonomi och då Kjell-Olov Feldt var finansminister. Då upplevde jag att det självklara svaret i stället var att mera differentierad moms var en orealistisk vision som av praktiska skäl inte var möjligt att förverkliga och som det därför inte ens var lönt att fundera över. Inte ens vid akademin, dvs i de ekonomiska ämnena, diskuterades detta seriöst utan avfärdades lättsinnigt som en praktisk begränsning för de mikroekonomiska modellerna. På så sätt blev nationalekonomin helt missriktad vetenskap.
Någon stans i nationalekonomins utkanter fanns ändå ett mycket viktigt begrepp som borde vara helt centralt för all ekonomisk teoribildning: externa kostnader och nyttor. Det definierades för länge sedan matematiskt av (nobelpristagaren) James Buchanan. Min reflexion är att då samtliga sådana värden inräknas, internaliseras, på samtliga marknader uppnås i princip att samhälleliga hänsynstaganden förverkligas fullt ut. Detta bör kunna uppnås med nya, demokratiska instrument av generell natur. Idémässigt bör de vara besläktade med de mer 'ad hoc'-liknande (= för situationen specifika) undersökningsmetoder som miljöekonomer använder för att åstadkomma artificiella marknader.
Syftet med en differentierad moms skulle enligt min mening vara att åtminstone sträva mot en sådan fulltständig internalisering i ekonomin av alla tänkbara externa värden. Då man för alla ekonomiska verksamheter inför sådant system så finns möjlighet för en balanserad utveckling. I ett sådant samhälle kan det upplevas även ekonomiskt rationellt att välja ekologiskt, både för de fattigaste och för de överdrivet rika.
Utan allestädes närvarande, ubik datorkraft kan ett sådant samhällssystem förefalla tämligen utopiskt, men vi närmar oss snabbt en teknisk nivå som möjliggör detta.
Snart kan vi väl då förvänta att även få jobba konkret med att utforma ett sådant system, t.ex utveckla behövlig mjukvara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är spännande visioner. Den digitaliserade världen tycks öppna möjligheter för nya ekonomiska styrmedel. Emellertid är momsredovisning idag rätt arbetsam på mikronivån. När en handlare ska fördela och redovisa moms vill man inte ha för många bedömningar att göra.
SvaraRaderaSå fort man differentierar på en styrande nivå uppstår tillämpningsfrågor. En massa mänskor måste fatta beslut. Tänk dig att två olika tandkrämssorter skulle kunna hamna i olika skatteklasser. Eller två datormärken, som hela tiden uppdateras med nya komponenter.
Jag har en känsla av att styrningen skulle bli för tung för marknaden, man skulle kunna bli rädd för produktutveckling för att kostnaderna och plikterna gentemot skatteklassningssystemet blir för komplicerade.
Men kan man visa att det finns lösningar på den typen av problem så kan det finnas vägar framåt.
Svar till kwn:
SvaraRaderaJag föreställer mig att man måste ha mycket blygsamma anspråk i början, och pröva sig fram successivt där som det verkar mest tillämpligt.
Metodiken bör mogna i takt med att forskning görs. Ja, man kan nog se det som att det är ett tämligen nytt forskningsområde som kommer att öppnas upp.
Vi befinner oss ungefär vid ett vägskäl som många nog inte ens anade kunde finnas. Det avgörande är att välja att förväntansfullt börja gå framåt på den nya okända vägen för att se vart hän den leder.
För mycket text för min arma hjärna.
SvaraRadera